Ordet arkitekt har grekiskt ursprung och kommer från orden archi (chef) och tekton (byggare). Barcelonas “chefsbyggare” är i detta fallet Antoni Gaudí, etymologin är förmodligen mindre intressant än personen. För Gaudí, så delas ordet enkelt upp i tre kännetecken för hans arkitektur: valv, teknisk briljans och säkerhet, som ibland till och med leder till arkitektonisk råhet och arrogans. Liksom många artister, började Gaudí med fler mothängare än anhängare. En kritiker sade i början av 1950-talet om hans berömda fasader: “en tortyr för fantasin, foster i sten, löjeväckande obsceniteter”. Men idag hyllar många honom som ett geni, vissa går till och med så långt att de kontaktar påven och vill helgonförklara honom. Varje år kommer mer än 2 miljoner personer till Barcelona för att titta på hans byggnader.
Antoni Gaudí föddes i Reus 1852 och fick sin arkitektexamen 1878. Ända sen han började var hans designer olika alla andras. Gaudis arbeten var starkt influencerade av naturens former och detta reflekteras genom användandet rundande stenar, vridna järnskulpturer, och organskliknande former, vilka är kännetecken för Gaudis Barcelona-arkitektur. Gaudí försåg också många av sina byggnader med färgat kakel, arrangerat i mosaiskt mönster. Detta gav en effekt som ofta förbises av andra arkitekter – användandet av färg. Kombinationen av en originell design, intressanta stenformer och vibranta färger i Gaudis verk ger beundraren en otrolig visuell upplevelse.
Även om Gaudis verk är den mest välkända, finns det mycket mer i Barcelonas arkitektur än Gaudi och de andra modernisterna att upptäcka. Vi kan säga att Barcelona delas in i två olika slags arkitekturer: en modern, full av modernistverk, bestående av boulevarder och färgade byggnader, och en antik, bestående av trånga gator som krålar sig igenom de mörka medeltida stadsdelarna. “Ruta del Modernismo” tar dig på en rundtur med 115 av Barcelonas mest fascinerande modernistarkitektur-platser, -affärer och liknande. Inte bara Gaudí, men också Domènech i Montaner och Puig i Cadafalch är välrepresenterade.
Gamla stan
I de Gotiska kvarteren, Barcelonas gamla stad, är många av byggnaderna ifrån medeltiden, några ända sedan romarna bosatte sig här. De mest välkända byggnaderna här är utan tvekan Katedralen, påbörjad 1298, under Kung Jaume II, känd som ‘the Just’ och Palau Reial Major, en annan byggnad som karaktäriserar den gotiska stilen. Byggnaden, del av Barcelonas Historiska museum, var det tidigare residenset för Kataloniens kungafamilj. Två rum utmärker sig mest inuti byggnaden: Saló del Tinell, byggd av Kung Pedro el Ceremonioso mellan 1359 och 1362 samt 1300-talskapellet Santa Agata.
L’Eixample, ett stort tillägg designat av Ildefons Cerdà åt Barcelona 1860, är ett stort område byggt som ett rutnät. Området hyser nästan alla modernistbyggnader i stan, särskilt i den så kallade “Quadrat d’Or“.
När du vandrar omkring i dessa områden så kommer du få se de största modernistverken som Barcelona kan erbjuda. Exempelvis La Pedrera (aka Casa Milá), ett av de viktigaste bostadshusen från Gaudi, och ett av de mest innovativa husen i arkitekturens historia, mer en skultpur än en byggnad. Ett annat exempel är Casa Batlò vars fasad ser ut att vara gjord av skallar och ben, där “skallarna” i själva verket är balkonger och benen är stödjande pelare. Men, byggnaden är inte mörk och skrämmande eftersom arkitekten använde färger och former från det marina livet som inspiration. Gaudis mest välkända verk är den enorma men ännu inte färdigställda Sagrada Família, som har varit under konstruktion sedan 1882 och som fortfarande finansieras genom privata donationer. År 2007 var färdigställandet fastställt till 2026.
Men som sagt, Barcelona är inte bara Gaudí! Palau de la Musica Catalana, ett verk av Lluís Domènech i Montaner, har kommit med på UNESCO’s världsarvslista och är känd som den mesta modernistbyggnaden i hela världen. En av de mest fascinerande delarna är den imponerande skulptur som förenar de två fasaderna, hyllande katalansk populärmusik, men det mest extraordinära rummet är auditoriet på ovanvåningen med blåguldigt tak och stora skulpturer.
Agbar-tornet
Precis som Gaudi, inspirerades Jean Nouvel av Montserrats landskap, där klippformationerna får en parabolisk form, pekande mot himmelen, och han skapade därför Agbar Business Tower: en geyser som kommer starkt från jorden och pekar med sin glaskupa mot himmeln. Detta är arkitektur som anpassats till omgivningen, känslig för dess påverkan på naturen och som minskar utsläpp. Det drar fördel av omgivningen för att minska energiförbrukningen, tillsammans med ny teknologi.
Från dess imponerande 142 meter,så har Agbar Tower kommit att bli ett av stadens viktigaste landmärken. En modern och tekniskt innovativ nyskapelse som sannerligen blivit en viktig del av staden Barcelona.
1999 vann Barcelona RIBA Royal Gold Medal för dess arkitektur, första gången som en enskild stad och inte en arkitekt har vunnit detta priset. Det sägs att Barcelonas byggnader reflekterar stadens själ:en blandning av genialitet, soliditet och en aldrig sinande kreativitet.